Count by Smiles

Snapshots from Duluth

Posted on March 16, 2015 by countbysmiles

Så ja, jag är alltså tillbaka i DC efter tre veckor av enbart resande. Helt underbart roligt var det men också så väldans utmattande. Därför tycker jag själv att jag förtjänade en helg av att göra så lite nytta som möjligt, och jag måste säga att jag gjorde en ganska så bra insats på den punkten.

Hursomhelst hade jag med största sannolikhet varit mycket tröttare om jag inte hade fått mellanlanda i trevliga Minnesota (Minnesota-nice är faktiskt ett uttryck) efter lite smågalna Kalifornien. Efter mina dagar i Minneapolis drog jag och Sara upp till hennes såväl som Kathleens hemstad, Duluth. En småstad (den amerikanska versionen av småstad. Jag vet inte om jag tycker 80 000 invånare är speciellt lite) som är så mysig och så vacker. I vanliga fall har de Sverige-väder vid den här tiden på året men när jag kom blev det solsken och vår. Man kanske är en liten solstråle trots allt.

Duluth är känd för dess läge vid den helt enorma Lake Superior som gränsar till flera stater samt Kanada. Den är så stor så att man i mitten av den inte kan se land någonstans (det får man ju för tusan inte ens uppleva när man tar färjan till Åland!) På sommaren är det tydligen massor av båtar vid hamnen men jag fick se den alldeles stilla och spegelblank. Sara var den bästa guiden jag kunde fått. En sådan underbar människa.Fick till och med se staden från ovan. Och jag som tyckte det var mycket svenskhet i Minneapolis. Satan i gatan! Det bara vimlade av svenskättlingar på gatorna i Duluth. Trevligt kan ju tyckas att få se mitt lands historia från ett annat perspektiv, men när man finner en tavla av Rättviks kyrka är det minsann på gränsen till obehag.

Jag framför stadens kända bro.Lite melankoliskt var det allt att lämna denna lilla fina stad efter några fantastiskt bra dagar. Men man ska ju sluta på topp säger de.

Snapshots from Minneapolis & St Paul

Posted on March 13, 2015 by countbysmiles

Fy tusan vad trevligt Minnesota är. Och inte sådär lite småtråkigt trevligt som en eftermiddagsfika hos ens gammelmormor är när man över några torra skorpor får höra om heeeela hennes ungdom. Utan sådär riktigt trevligt som fick mig att vilja träffa nya Minnesota-bor hela dagarna långa. Visst, nu var jag ju inte i hela Minnesota, men de delar jag besökte hade sannerligen samma trevlighet. De första dagarna spenderades hos Saras dotter Grace i Minneapolis. Ett av de få ställen jag har varit på här i världen dit jag känt att jag skulle kunna flytta samma dag om jag fick erbjudande. Så himla…trevligt. Vi besökte deras konstmuseums fina Sculpture Garden där de bland annat hade jättekörsbär och denna vars gunga i mitten var ytterst svår att komma upp på. Väldigt stolt över min insats. Över hela stadens centrum har de gångar mellan byggnaderna för att man ska slippa gå utomhus på vintern när det är kallt. En av de bästa idéer jag någonsin hört! Här har vi några som tänker på stackars frusna individer som jag själv. Jag ska minsann införa detta i min lilla Dala-by! Ett av mina favoritställen var deras teaterbyggnad, Guthrie Theater. Ser ni bilderna i fasaden? Därinne hade de ett glasgolv där man kan låtsas att man sitter i luften, eller på en osynlig flygande matta om man hellre vill det. När man har en konstnärssjäl som Sara som guide får man även turen att besöka de gömda delar av staden med små vintagebutiker och liknande. Apropå konst besökte vi även en katedral i Minneapolis grannstad St Paul (passande med en katedral i en stad med det namnet) De är så nära varandra så man får liksom två städer till priset av en…eller vad man nu ska säga. St Paul är lite lugnare och mer gammaldags medan Minneapolis är mer ungdomligt och festmässigt. De kompletterar varandra ganska bra alltså och, från vad jag har sett, lika fina och TREEEVLIGA! Katedraler och konst i all ära. Men något av det bästa var ändå besöket på Mall of America. Med tanke på namnet är det ju ingen överraskning att detta är en gigantiskt galleria som har alla affärer du kan tänka dig och många av dem i storlek XL. Men inte är det tillräckligt inte för något med ‘America’ i namnet. Inuti gallerian finns även…EN NÖJESPARK! Paus från shoppande för en tur på bergochdalbana. Minst sagt genialiskt.

Postcard from Duluth

Posted on March 10, 2015 by countbysmiles

Så efter några dagar i Minneapolis tog jag mig igår ännu längre norrut, närmare bestämt till staden Duluth. Detta är då Kathleens hemstad och det är hennes underbara kusin Sara som bjöd hit mig för att se Minnesota och träffa hela deras familj. Sådan Kathleen sådan kusin.

Duluth ligger vid Lake Superior som är en otroligt stor sjö (och jag som trodde att jag kunde skryta med Oresjön hemma i Dalarna). Lagom till min ankomst fick de riktigt vårväder och vi kunde därför idag ta en promenad längs vattnet och Sara gav mig en guidad tur i staden. En stad som förutom att vara så fin och mysig också har fantastiskt trevliga människor. Dessutom ser man Dalahästar överallt. Bra att jag får lite uppvärmning så jag inte blir alldeles chockad av all Dalahet när jag kommer hem.

Postcard from Minnesota

Posted on March 9, 2015 by countbysmiles

I lördags lämnade jag alltså mitt kära California för kallare breddgrader. Som svensk kan man tydligen smälta av för mycket sol, och man vill ju inte ta några risker i ett 30-gradigt Los Angeles så norrut bar det av till Minnesota!

Här upptäcker jag nu de delar av Amerikat som våra svenska förfäder kom till när de lämnade Sverige för ett bättre liv (vilket fick deras senare generationer att gå miste om fri sjukvård, utbildning, barnbidrag osv. Jojo, så går det när man tror att gräset är grönare på andra sidan).

Efter två dagar i Minneapolis älskar jag iallafall det jag har sett hittills och det staten gett intryck av. Till exempel har de jättegott vatten och en stad som heter Mora där de tydligen har en gigantisk Dalahäst. Vadå svenska influenser?

Snapshots from Los Angeles

Posted on March 8, 2015 by countbysmiles

Så efter en vecka på vägarna kom vi i fredags slutligen fram till vår sista destination, Los Angeles. Såklart bar det raka vägen upp till Hollywood.

När jag blir känd kan jag gå tillbaka till den här bilden och skratta över hur turistig jag var. Hollywood Boulevard där de tydligen inte kan ha vanlig trottoar som andra gator utan ska vara så himla speciella med sitt Walk of Fame. Där var det stjärnmark istället för stjärnhimmel. Besök på Rodeo Drive där vi gick på toa på hotellet där Pretty Woman utspelar sig. Aaaah! Tänkte sno handdukar och tvål.En alldeles spektakulär solnedgång på Venice Beach fick avsluta denna roadtrip. En sådan otrolig vecka där jag har fått uppleva och se så mycket. Sådant jag har drömt om hela mitt liv. Och när man får uppleva det med fina vänner. Ja, denna vecka kunde inte ha varit så mycket bättre faktiskt. Så mycket mer än helt okej.