I Guess I’m Learning, So My Smile Still Stays On

Så jag har alltså inte bloggat på ett tag. Inte varit inne på bloggen överhuvudtaget faktiskt (inte ens för att läsa igenom gamla inlägg och beundra mig själv för min fantastiska förmåga av underhållning och berättarteknik). Anledning? För att låta sådär extra mystisk och intressant (har hört att många finner det attraktivt) kan jag säga att jag var tvungen att ta hand om lite saker i mitt liv och då jag inte riktigt var säker på vad jag gjorde eller var dessa omställningar skulle leda mig kändes det inte helt genomtänkt att dela med sig om detta till resten av världen (japp, 7 miljarder besökare har jag på min blogg. Nästan)

För att göra en lång historia kort (tro mig, den är låååååång), kan jag berätta att jag av många och komplicerade anledningar valde att flytta ut ur min världfamilj drygt en vecka innan det var planerat (dvs. då min resemånad börjar). Svårt beslut med en del konsekvenser, men samtidigt ett av mina bästa beslut under detta år, speciellt för mitt välmående.

Så för att ni inte ska känna er alltför överblivna och förglömda, ska jag ge er en liten uppdatering vad jag har haft för mig den senaste tiden som arbetslös och pliktfri strövare i USA.IMG_4344 - kopia– Jag började med att klippa mig, för det har jag sett att de gör i filmer när de är på flykt. Nej, jag skojar bara. Alltså om flykten. Jag lämnade faktiskt min värdfamilj helt legalt (notering för alla eventuella läsare från US authorities). Men klippte mig gjorde jag iallafall. Ett sista besök hos min favorit, Jade, på Bubbles. Jag ska ta mig tusan ta med mig henne till Sverige!

– Samma dag flyttade jag in hos min Area Director, Mara, och hennes familj där min finaste Gemma är aupair. Åh vad fint de tog hand om mig.

IMG_4347 – Danielle stöttade mig från Sydafrika både genom långa Skypesamtal och genom att skicka bilder på elefantfontäner. Hon känner mig allt.

– Under min vistelse tog Gemma och hennes svärmor med mig på massor av roliga saker. Katolska bibeldiskussioner på en militärbas till exempel. Japp…

– Fick i allmänhet göra massor av saker kopplade till den amerikanska militären, då Maras man är högt uppsatt militär och Gemma ska GIFTA SIG (också en lång historia, men hon är ta mig tusan FÖRLOVAD! Hon har EN RING PÅ SITT FINGER!) med en amerikan som är från en familj där varenda en är i militären och han själv är mitt i militärträning för tillfället. Jag började tillslut drömma om amerikanska flaggan och flygvapnet och honnör.

IMG_4360– Vi förberedde för Alla Hjärtans Dag med Gemmas värdbarn. Dekorering av kakor var det roligaste och godaste.IMG_4362– Efter några dagar lämnade jag militär-resorten och flyttade in hos mina favoritamerikaner, Kathleen med familj. Det som har blivit min extrafamilj under detta år och att komma till detta hus var nästan som att komma hem. En välbehövlig känsla.

– Dagarna här har till stor del bestått  av sena mornar, Toms underverk i köket a´la brunchbufféer och goda middagar, samt en enormt hög mysfaktor i allmänhet. Bättre än hotell.

Och nu är det bara en enda dag kvar tills min resemånad börjar. Nya som gamla områden ska bli invaderade innan jag säger adjö till detta land för den här gången. They all better prepare.

People Discuss Politics, Equality, Justice, War… But What About Cookies?

IMG_4284 Jag vet inte om det är en svensk grej eller om det är jag personligen, men för mig ska kakor vara krispiga. Jag menar, om man skulle öppna en burk bondkakor som visade sig vara sega, då rotar man ju genast igenom soporna efter kvittot från affären och beger sig sedan ner till ICA i full fart för att klaga. Eller om man nu bakar själv och kolasnittarna blir alldeles för sega. För att mormor då ska slippa skämmas för sitt barnbarns oduglighet åker man ju då hellre ner till ICA för att köpa en burk med (förhoppningsvis) krispiga kolasnittar och förklarar för mormor att man inte kunde baka själv (försök inte lura mormor att man har bakat de köpta kakorna. Tro mig, de kan sina kakor) för man hade ingen gaffel att räffla kolasnittarna med och man kan ju inte ha oräfflade kolasnittar.

Denna åsikt om kakors krispighet är ju då inte överensstämmande med amerikanernas. Nej, här ska deras “cookies” inte bara vara sega, utan tillochmed mjuka. Gigantiska, tjocka och mjuka. Jag har ju svårt att klassa det som småkakor alltså. Det blir ju mer som en…platt…muffins…? IMG_4287 Oavsett namnet är ju iallafall smaken oftast som en massage för smaklökarna, så igår bakade jag iallafall mjuka Chocolate Chip Cookies (läs: Chocolate Chip Flat Muffin) på ett särdeles amerikanskt vis efter detta recept. Mjuka och gigantiska och ytterst mumsiga.IMG_4288 Så vackert för ögat så jag kunde tänka mig att rama in några.IMG_4281Så gott med ett glas mjölk eller kopp kaffe. Märkte dock att sådana mjuka kakor (platta muffins) bör man inte doppa i kaffet eller mjölken då de blir för mjuka och faller isär efter sisådär en hundradels sekund. Jojo, det är en konst det här med kakor.

They Just Come Begging For More

IMG_4247 Idag bakade jag bullar! Varför då kan man ju fråga sig? Eller, nej det frågar man sig inte för man ifrågasätter ALDRIG bullar! Men idag fanns det iallafall en speciell anledning.

Ella har denna helg lite förskottsfirande av sin födelsedag med sina vänner och ska imorgon ha en brunch här hemma. Och då är det ju alldeles självklart att hon vill ha bullar på denna buffé (tror dock att hennes mamma var den som önskade det mest och såg denna brunch som en utmärkt ursäkt att fråga). Jojo, inte dröjde det länge förrän deras abstinens efter mina fantastiska bullar tog helt över deras koncentration och möjlighet till en vanlig livsstil. Då måste man ju ställa upp.IMG_4242 Traditionella kanelsnäckor var ju en självklarhet (ska man introducera ett gäng amerikanska tonåringar till svensk kultur måste man ju ta det från grunden. Men sedan kan jag ju inte låta bli att skoja till det lite och bestämde mig därför för att göra bullar med vaniljfyllning också. Vaniljfyllning gjord på det bästa sättet, nämligen…IMG_4243 ….av Ekströms Vaniljsåsmix! Har man en sådan till hands gör man ta mig tusan inte vaniljkräm från scratch! IMG_4248 Och så här fina blev bullarna. (Ja, det blev förstås fler än två av varje men det ser ju inte lika bra ut på bild)IMG_4249Kommer med största säkerhet göra sig bra på brunchbordet. Kanske ska jag hälla peppar på de första jag serverar så att jag får behålla resten för mig själv?

Starting to Feel like Christmas

IMG_3873Imorgon är det alltså julafton. ingen speciell dag alls tycker amerikanerna. Såväl affärer som kontor öppna och så chili till middag (inget ont mot chli i övrigt). Nähä, nähä! Visst ska man ta seden dit man kommer, men någon måtta får det minsann vara. Speciellt när det kommer till julafton. Därför ska jag gå upp imorgon och se på Kalle Anka klockan nio (Jag kan ju inte se på det klockan tre och vara sex timmar efter alla andra) och öppna minst en julklapp. Jag har faktiskt en ganska så rejäl hög med julklappar från nära och kära både här i USA och i Sverige. Och så massor av fina julkort. Så snäll har jag varit.IMG_3863 Imorgon kväll är det sedan planerat att vi ska åka på julmiddag hos Joe’s familj, och vi ska bidra med några svenska delikatesser. Av någon dum anledning  ville jag prompt att en av dessa skulle vara julskinka. Jo visst, försök hitta en griljerad kokt skinka i en amerikansk mataffär och ni har och göra. Efter mycket letande fick det bli en rökt en. Ytterst annorlunda smak, men vad tusan. För det första har ju inte amerikanerna som ska äta den så mycket att jämföra med, och för det andra kan de ju inte göra så mycket åt saken. Fin blev den iallafall. Och en skinka på jul måste ju klassas som en julskinka, oavsett hur den är tillagad.IMG_3857 Sen gjorde jag några fler pepparkakor också. Denna gång blev de ganska så rejält mycket finare än häromdagen. Det tar sig.IMG_3859 Jag blev så självsäker så att jag gjorde några i form av de första bokstäverna i familjemedlemmarnas namn.IMG_3860 Och hängde i granen (kan ju verka underligt, men det är fint och luktar gott så varför inte?). Nu ska jag bara upp klockan sex på morgonen imorgon och göra köttbullar, för inte kan man bjuda på svenska delikatesser och inte inkludera köttbullar. Perfekt start på en julafton om ni frågar mig.

Christmas Yummy Stuff

IMG_3815  Ja, det var ju en förfärligt spännande och mystisk inläggstitel, men detta inlägg handlar iallafall om julgottis. Inte vilket julgottis som helst, utan det som jag och Ella gjorde här i veckan när hon kom hem från skolan. Självklart hade jag förberett köket med färdiga stationer för varje sak, utrustade med allt material vi behövde. Jul eller inte, inget måfå och tjafs i mitt kök inte.IMG_3812Ella fick bestämma i vilken ordning vi skulle göra godiset (Jo jo, kom inte och säg att jag bara är strikt). Hon valde sin allra favorit som jag har hört tjat om ända sedan jag anlände förra vintern: Knäck.IMG_3817Tomma formar.IMG_3818Fulla formar! IMG_3819 Nomnomnom. Ta mig tusan de bästa knäck jag någonsin har gjort. Inte ens speciellt mycket kladd i tillverkningen (får alltid ångest när det är dags att ha i smeten i formarna). Vi var ytterst nöjda.IMG_3821 Och med det självförtroendet gick vi vidare till Caramel- och mandelfudge. Resultat? Smakmässigt underbart och änglalikt på alla sätt. Konsistensmässigt…mindre lyckad resultat. Det blev mest smet. Tur då att jag och Ella har de mest fantastiska idéer. Hälften fick åka ner i knäckformar och förvaras i frysen för någorlunda fasthet, och den andra halvan fick bli till..wait for it…varm-choklad-blandning! Bara att värma tillsammans med mjölk. Supersött men så attans gott. Fanfar, applåder och flygvapnet för oss!IMG_3826 Sedan var det dags för pepparkakor!! IMG_3822 Ella visade sig ha en alldeles speciell talang för pepparkaksmakande. När hon till och med lyckades förflytta en formad som snöflinga från bakbordet till plåten utan att få den sne, ihoptryckt, utdragen eller några andra missöden började jag ana något form av fusk. IMG_3829Ellas pepparkakor färdiggräddade och fantastiskt vackra.IMG_3824 Mina pepparkakor färdiggräddade och fantastiskt… Öhm, ja. Man kan ju iallafall se att en av dem är en kanin.IMG_3828 Trots att vi åt ungefär hälften av degen (utan vilken vi inte skulle haft några pepparkakor överhuvudtaget vill jag påpeka medan ni torkar tårarna av skrattandet åt mina pepparkakor), fick vi ändå ihop en ganska så rejäl bunt.IMG_3832 När de hade svalnat var det dags för det roligaste: dekorering! Med smält vit choklad. Mums mums.IMG_3833Denna snögubbe blev vår favorit. Vilken glädjespridare! En sådan där livsnjutare som bara: “Ja, jag må vara jätteful men jag är glad ändå.” Uppenbarligen vet han inte om sitt öde. Fast som ordspråket lyder; hellre uppäten än att bli gammal och slängas bort