Lugn, bara lugn. Jag är tryggt hemma igen och blev inte stoppad av elaka säkerhetsmänniskor på flygplatsen. Har tvärtom haft en otroligt avslappnande vecka med Ella hos hennes och Sophias mormor och morfar i St Louis. På måndagsförmiddagen hämtade de oss på flygplatsen och vi åkte sedan till deras hem som låg i ett jättefint område med filmaktiga, stora, klassiska amerikanska hus. Det var kodlåsta grindar in till deras bostadsområde. Säger ju det mesta.Huset var ett riktigt mormorhus (det luktade likadant som min mormors hem) med finbäddade sängar och prydnadssaker (som trots den stora mängden ändå på något underligt sätt fungerar inredningsmässigt).De hade en liten å på baksidan av huset och fint planterade blommor. (Faktiskt hade hela området fint planterade blommor vilket jag tror beror på att 90% av husen är ägda av pensionärer som kan spendera den tiden åt en sådan världslig sak som växter).Min favoritegenskap hos morföräldrar är deras tendens att skämma bort deras nära och kära. En timme efter vår ankomst tog Ellas mormor, Linda, med oss för manikyr och pedikyr. Jag kunde definitivt njuta mer den här gången än min födelsedagspedikyr (ytterst obehaglig upplevelse). Speciellt mina stackars tånaglar tackade för denna make-over.På kvällen fick vi besök av Mollys yngsta syster (Ellas moster) med familj. Åtta extra människor i köket (även om de är både söta och snälla) fick mig och Ella att gömma oss i lekrummet (ett obligatoriskt rum i alla morföräldrars hus) tillsammans med den näst yngsta av hennes kusiner, Hollen.En av de sötaste sexåringarna någonsin! Vi spelade spel och pratade om skägg……tills det var dags för stor, mumsig middag. Jättefint mottagande och första dag i St Louis som jag avslutade med att krypa ner i nytvättade lakan som har den där lukten bara en mormor kan få till (jag tror att det finns en speciell typ av tvättmedel och tvål som bara morföräldrar får köpa).