Apropå juletid och julkänslor ska jag nu berätta om något helt fantastiskt. Jag ska nämligen vara med i det svenska luciatåget (vet inte om det finns något annat alternativ till det svenska. Kinesiskt kanske?) här i DC. Jojomen, Washington DC har minsann ett luciatåg och jag ska vara med! (ja, det var ju det jag sa)

Hela projektet leds av Kerstin som bor här borta i amerikanska huvudstaden men är inblandad i allt möjligt som har med Sverige att göra (hon ledde även dansen på midsommarfirandet jag var på i juni). Fantastiskt driven och vänlig människa.

Enligt Kerstin är deltagandet i år större än någonsin (och hon borde ju veta som bjuder in oss alla till hennes vardagsrum för att träna och varje gång bakar fika åt oss allihop). Aupairer, studerande, människor-som-har-lyckats-så-bra-i-karriären-att-de-har-flyttat-från-Sverige-till-DC-för-jobb och några till som har andra kopplingar till staden bildar detta tåg som kommer bli så makalöst vansinnigt attans fantastiskt! Många uppträdanden har vi redan bokade. Fler uppträdanden än träningar faktiskt. Självsäkert eller dumdristigt?