My Pajama I’ll Never Know

I min säng har jag ett humongous jättestort täcke. Eller det är faktiskt två täcken som sitter ihop med knappar, så man kan alltså både välja att ha det som ett enda humongous täcke eller som två normalstora. Jag lovar att det låter mer praktiskt än vad det är.

Hursomhelst har jag såklart ett lika sabla stort påslakan till mitt humongous täcke och igår stod en ny tvättning av detta påslakan på schemat. Detta är en uppgift som jag absolut hatar, då det är ett rent h*vete att få tillbaka mitt humongous täcke (i denna situation ber jag er se det som två normalstora som sitter ihop med knappar för att ni bättre ska förstå det komplicerade i uppgiften) i påslakanet.

Inte nog med att täcket är väldigt tungt, mitt påslakan har inte ens såna där praktiska öppningar i de bortre hörnen. Nej, detta påslakan har endast en enda stor öppning i ena änden, så för att få täcket jämnt fördelat i påslakanet krävs det att man har ett extremt tålamod alternativt världens längsta armar.

Mot alla odds gick faktiskt denna process ganska bra denna gång, och jag fick täckena jättefint fördelade i påslakanet och kunde se framemot att gå och lägga mig i nytvättade lakan.

När jag några timmar senare skulle gå och lägga mig var plötsligt mina pyjamasshorts FÖRSVUNNA! Jag förstod genast att de måste vara någonstans i sängen då jag alltid lägger min pyjamas under kuddarna (när jag inte använder den såklart). Bäddade upp hela sängen (de som känner mig vet att detta tar emot då jag alltid bäddar den helt perfekt på morgonen) för att upptäcka att de inte var där.

Nu började jag ju inse, att med största sannolikhet måste jag på något sätt lyckats bädda in mina pyjamasshorts i påslakanet tillsammans med täcket. Tanken att slita ur mitt humongous täcke, för att sedan gå igenom hela den jobbiga processen att få tillbaka det i påslakanet igen och självklart inte få till det lika perfekt (och då kunde jag ju inte vara helt säker på att mina shorts faktiskt var där inne). Nej, den risken ville jag inte ta!

Om inte shortsen kan komma till mig, då fick minsann jag ta mig till shortsen. In i påslakanet begav jag mig och ålade (det färdsätt som jag visste inte skulle förstöra täckets position) omkring ända tills jag kom till bortre hörnet, där mina rosa pyjamasshorts med spets mycket riktigt befann sig (vilket fick mig att återigen svära över bristen på de små öppningarna i bortre hörnen).

Fantastiskt nöjd med min prestation och med en överlägsen blick mot påslakanet kunde jag ta på mig mina rosa pyjamasshorts för att sedan krypa ner i nytvättade lakan i en perfekt bäddad säng.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s